Ni har alla säkert skämtat om att begå självmord någon gång. Jag har veeeerkligen tänkt på det. Varje gång det regnar på vintern från jag en hemsk uppenbarelse ( vissa kallar det flashback ). Låt mig ta er tillbaka, det började med ett baskerprov när jag gjorde min militärtjänst. Första gången skadade jag ryggen och ådrog mig en ischias skada. Ischias är kroppens längsta nerv, som går från benet upp hela vägen för ryggen till nacken. Som ni förstår kunde jag knappt röra mig. Lite rehabträning och några månader senare var jag uppe på hästen igen för ett nytt försök utav baskerprovet. Den här gången var det vi som inte hade fullgjort testet första gången p.g.a skador eller andra skäl. Jag trodde eftersom vi var färre skulle vi har mindre utrustning att bära på , men ack nej så fel jag hade. Vi fick ännu mer att bära. Jag fick bära radion som tillsammans med min standardutrustning väger ca 55 kg. Ni förstår vilken belastning det var för min rygg. Vi marscherade omkring 4-5 mil på 48 timmar , och inte på raka vägar nej det var alldelse för lyxigt. Vi fick marschera i skogen med backar som hade 45 graders lutning. Och under dessa 48 timmar utsattes vi för olika test så att säga. Det regnade konstant, jag hade 39,5 graders feber, mitt knä gick ur led , jag fick en muskelbristning i låret och när vi satte upp vindskydd så gick mitt skydd sönder så jag var den enda som blev blött under natten. Morgonen där på vaknade jag upp efter ha sovit omkring 26 minuter med världens halsbränna, jag hade sura uppstöttningar och spydde konstant men jag forsatte att gå. Efter att ha gått 4 mil gott folk med ett laddat vapen ( ak5 ) var jag redo att ta mitt liv för att slippa allt lidande , men vet ni vad som hindrade mig att göra det? Jag hade  bara lös ammo.